SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja, nu står vi här i vägens ända med medaljen av ädlaste valör runt halsen. Finns det någon känsla som kan vara mer underbar? Jag har haft ett stort leende på läpparna sen slutsignalen ljöd, det börjar nästan göra lite ont i kinderna.

Vilken underbar stämning det var på arenan! På vår sektion på ålgård var det massor av människor som sjöng och klappade med i ramsorna och sångerna. Jag har aldrig varit med om något liknande. Tydligen var det väldigt krampaktigt spel av Elfsborg i början av matchen, jag märkte inte av det. Det är en helt annan känsla att sitta live på en arena än att se matchen på tv. Det finns så mycket runt omkring som gör att man inte objektivt kan granska spelet.

Det mest komiska under matchen var när Elfsborg hade hörnor och frisparkar, och djurgårdsfansen skanderade "in med bollen". De ville verkligen inte att AIK skulle vinna guldet.

Man kan ju undra vart den stora visiteringen innan match tog vägen. Aldrig sett så mycket bengaler och smällare som djurgårdsfansen lyckades tända. Dåligt!

Det värsta med denna matchen är att det kommer att snackas mer om handssituationen i slutet än något annat. Till och med jag, som satt på näst högsta raden såg att det var hands. Hur Fröjdfelt kunde missa det är en gåta, eller så valde han att inte se. Som sagt, sådana här situationer finns massor av på en säsong, men när den utspelas i ett sådant skeende som den här, på stopptid, får den extra massmedial uppmärksamhet. Vi får ta till en klyscha istället genom att säga att sådant här jämnar ut sig på en säsong. Om inte AIK hade fått sitt offsidemål mot oss godkänt hade vi fått samma slutställning som nu. Hade vi fått det solklara målet i Helsingborg godkänt hade slutställningen varit densamma som nu. Som sagt, tur och otur jämnar ut sig över en hel säsong. Sedan är det ju inte sagt att Djurgården hade gjort mål på straffen. Johan Wiland hade kanske räddat den. Det är bara synd att denna situation ska vara i fokus när det finns så mycket annat underbart att tala om.

Vad härligt det var på torget sedan. Jag stod till höger, nästan lite bakom scenen. Kunde se spelarna innan de klev upp och det var väldigt god stämning. En och annan öl slank ner i struparna. Klart det blev lite segt när alla spelarna skulle hyllas individuellt, men det kan man ta en dag som denna för alla är värda att hyllas. Det roligaste var när Ishi skulle introduceras och resten av spelarna började skandera "Ishi längtar hem till AIK, Ishi längtar hem till AIK, Ishi längtar hem, Ishi längtar hem, Ishi längtar hem till AIK". Väldigt ironiskt förstås ;)

Nu får man ta och smälta det här. Riktigt härligt, men ändå en liten grad av tomhet infinner sig. Oftast är resan det bästa, när själva målet är nått vet man inte riktigt vad man ska känna. Det är klart, nya tag måste tas med en gång. Bara om en vecka startar Royal League och det ska bli spännande att se om våra killar kan mäta sig med de andra lagen i norden. Första matchen mot AIK blir ju värsta prestigemötet. Hoppas inte spelarna är alltför mätta efter urladdningen idag.

Nu hoppas jag att alla spelare får en jätteskön guldfest på Grand och partar järnet. Det är de verkligen värda efter denna riktigt tighta säsongen.